Utifrån det globala projektet
”Radikalisera reformationen – utmanad av Bibeln och vår tids kriser”

Obs! Efter varje avsnitt med teser följer samtalsfrågor-instuderingsfrågor. Allra sist finns en lista med namn på framträdande teologer över hela världen som skrivit och skrivit under dokumentet.

”Ni skall utropa frihet åt alla invånare i landet” (3 Mos 25:10)
– teser för en ny livets kultur

Martin Luther inledde sina 95 teser från 1517 med Jesus kallelse till omvändelse och ånger, en förändring av sinnelag och inriktning: ”Vänd om, för Guds rättvisa värld har kommit nära!” Femhundra år senare är det återigen en tid som aktualiserar det bibliska ”Jubelåret” (Friåret, 3 Mos 25), som kallar till ånger och till omvändelse till ett mera rättvist samhälle. Detta står för oss i dag inte i motsättning till den katolska kyrkan och de många befrielserörelser som har sin rot där, utan det står i motsättning till den verklighet som bestäms av imperiet. När vi lyssnar till vittnesbördet från korset (1 Kor 1:18) och till den skändade skapelsens rop (Rom 8:22) och när vi aktivt lyssnar till ropen från dem som blivit offer för vår världs(o)ordning som drivs av hyperkapitalism – bara då kan vi vända hågkomsten av reformationen till ett befriande Jubelår/Friår. En kristen självrättfärdighet, som understödjer det rådande systemet, står i motsats till den trosrättfärdighet, som reformationen förkunnade. Denna trosrättfärdighet måste levas ut ien rättvis allomfattande solidaritet.

Vi är teologer, framför allt lutherska men också reformerta, metodister, anglikaner och mennoniter, från olika delar av världen, engagerade i ett pågående projekt för att ånyo reflektera över våra bibliska rötter och de nutida utmaningar som dagens reformationsteologi måste svara an mot. Den flagranta förstörelse av mänskligt och ickemänskligt liv i en värld som regeras av penningens och girighetens totalitära diktatur, av marknad och utnyttjande, kräver en radikal nyorientering av det bibliska budskapet, vilket också präglade inledningen av reformationen. Det rådande ekonomiska systemet med dess strukturer och sätt att fungera som imperium, bjuder ut jorden, människors samhällen och våra barns framtid till försäljning. Våra kyrkor och församlingar, liksom individuella kristna har ofta blivit medskyldiga och upprätthåller status quo. De har förlorat sin kritiska och profetiska förmåga att protestera, göra motstånd, och att förändra det som pågår. Guds rättfärdiggörelse genom nåd har fjärmats från social rättvisa och blivit till ett kraftlöst salt som mist sin sälta (Matt 5:13). Eftersom arvet från reformationen har förskingrats, behöver vi på en och samma gång både återvända till några av Luthers tankar och bestämt ta avstånd från annat han sade och gjorde. Detta är nödvändigt om vår tid ska kunna bli en förvandlande kairotisk tid (präglad av kairos, ett sanningens skapande ögonblick).

Följande teser växte fram såväl ur olika traditioner och uppfattningar bland reformrörelserna, som från olika geografiska och politiska sammanhang. Vi har utvecklat dessa teser från forskning publicerad i fem volymer. Vi är måhända inte överens på varje punkt.  Men utifrån denna mångfald och olikhet uppmanar vi gemensamt till seriös debatt kring det som här framförs – och vi uppmanar också till omvändelse och ånger (metanoia). Den kris vi möter på alla nivåer i hela världen är en tid att uppmärksamma de dödliga och förstörande krafter som dominerar vår värld idag, så att vi kan omorientera oss i hopp om en ny inriktning mot en ny kultur för livet. 

„Till den friheten har Kristus befriat oss“ (Gal 5:1)
– om befrielse från totalitär verklighet

  1. Ur bibelns perspektiv är befrielse framför allt Guds verk. Den messianska befrielsen i Nya testamentet är utformad med Exodus som modell. I sitt brev till församlingen i Rom vidhåller aposteln Paulus att Kristus befriar från „syndens terroriserande makt“ i det romerska imperiets sammanhang (Rom 5:12–8:2). Men när rättfärdiggörelseninte uppfattas medExodus sombakgrund utan reduceras till att bara gälla individuell skuld och förlåtelse (som hos Augustinus och Anselm av Canterbury), skärs den på ett förödande sätt av från det bibliska sammanhangets sociala och politiska rikedom.
  2. Paulus analyserarsyndens dominans som i den tidens(romerska) imperium håller alla människor fångna. De centrala passagerna om synd (hamartia) har en gemensam nämnare: de bör förstås i termer av dominanta relationer, bara sällan i kategorier av individuell skuld och synd. När Paulus talar om synd refererar han särskilt till dess allt överskuggande terroriserande dominans. Hans övergripande idé är att synden regerar över alla människor som en herre över slavar och därför gör dem till medarbetare i imperiets system och lagar.
  3. Paulus talar om början tillen allomfattande maktförändring. Han riktar sitt hopp mot Guds slutliga ingripande, vilket för honom redan börjat med Jesu uppståndelse. Även om Paulus inte har några direkta politiska mål, fårändå hans tro på Kristi välde, och hoppet om en slutlig maktförändring, djupgåendepolitiskakonsekvenser. Han tror att Kristus ensam är Herre (Kyrios) och att befrielse i Kristus påverkar hela skapelsen, alla människor och folk, och hela människan.
  4. Tron leder de troende att leva som ett befriat folk, både i sin församling och sitt liv tillsammans med andra. Detta är början på det nya livet. Detta anspråk på befrielse från en totalitär verklighet, som den som rådde idet romerska imperiet, är skarpareän traditionella generaliseringarkringsynd. Den ger mer kraft tillalla som i dag måste levaunder finansdominerade, våldsamma marknader.

FRÅGA:
Skiljer sig tesernas begrepp för synden från det som du är van vid? Hur i så fall?

„Ni kan inte tjäna både Gud och mammon“ (Matt 6:24)
– en kritik av det ekonomiska systemet och en väg framåt

  1. Minst två miljarder människor lever i extrem fattigdom under penningens välde. Kapitalets välde är dagens uttryck för Mammon och därfören central utmaning för tron.Idag är pengar inte enbart vad som utfärdas av centralbanker eller vad som finns i din ficka. Affärsbankernahar rätt att skapa pengar genom obegränsade lån som skapar skuld med hög ränta. Redan på 1500-talet kallade Luther Mammon för den „den allra vanligaste (av)guden på jorden” (Stora katekesen, förklaringen till första budet).
  2. Detta penningens välde jämte det teologiska motståndet mot det utvecklades historiskt tillsammans med expansionen av en ekonomi baserad på pengar och privat egendom: från monetariseringen av ekonomin under profeternas tid via den tidiga kapitalismen under Luthers tid, baserad på handel och ocker, till de moderna formerna för industriell och finansiell kapitalism. Från reformationen och framåt har den globaliserade modernitetens kapitalism manifesterat sig i europeisk exploatering, kolonisering och folkmord i Afrika, Asien samt alla Amerika.
  3. ”Jord får inte säljas för all framtid, ty landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig” (3 Mos 25:23). I Skriften tänkes egendom användas för att främja liv för alla (bruksvärde). I motsats till detta gör kapitalismen privat egendom absolut och lägger under sig ävenallmän markoch gemensamma resurser. Detta fortsätter i dag genom vidsträckta erövringar av mark (så kalladland grabbing till exempel i Afrika och Latinamerika), i privatisering av mänsklighetens gemensamma genetiska arv (genom patent) och genom privatisering av land, vatten, luft osv.
  4. Individualismen både i äldre och modern tappningbörjar närpengar och privat egendom infiltrerardet dagliga livet. För de flesta människor i den globaliserade kapitalistiska världen är individualismen något självklart. För Luther däremotfanns inte någonneutral, iakttagande och kalkylerande individ. Antingen låtermänniskor Gud bestämma- och då lever de i medkänsla och i rättfärdighet i relation till andra, framför allt till dem som betraktas som „de minsta“ (Matt 25:31ff). Eller så tillåter de sig att låta syndens makt bestämmaoch lever förstörda och självcentrerade liv vilket förstör andra varelser.
  5. Den kapitalistiska ekonomin driver på en obegränsad tillväxt som hotar allt liv på jorden. Människor är skapade av Gud med uppdraget „att bruka (tjäna, abad) och vårda trädgården“ (1 Mos 2:15). Luther inleder sina 95 tesermed att citera Jesus kallelse till omvändelse: ”När vår Herre och Mästare Jesus Kristus sade ’Omvänd er’ (Matt 4:17), ville han att hela livet hos dem som trodde på honom skulle präglas av omvändelse” (95 teser, den första). Idag betyder detta att vi personligt och kollektivt försöker att bryta oss loss från penningens destruktiva välde. Genom att i stället förtrösta på Guds befriande rättfärdighet får vi kraft att leva i medkänsla och solidaritet med andra människor och den övriga skapelsen.
  6. Enligt Skriften utgör människor en kropp med många lemmar, som tjänar varandra (1 Kor 12). Men enligt den logik och praktik som råderinomsentida kapitalism är det tävlan som driver oss. Enligt Luther är vi skapade, vidmakthållna och bemyndigadeatt arbeta tillsammans med Gud och andra för rättvisans och fredens skull inom ekonomi, politik och kyrka(Om den trälbundna viljan). I dettaföljer Luther valdensarna, Wycliffe och Hus.
  7. Individualiseringeninom ekonomin återspeglas i den religiösaindividualiseringenav frälsningen. Bibeln och Luther talar däremotom fria personer i rättvisa relationer. Från medeltiden och framåt har det funnits spiritualiserande tendenser som ännu är starka i våra kyrkor. När vi läser och predikar över debibliska texterna på ett individualistiskt sätt stöder vi idagföreställningar som baseras på kapitalism.
  8. Enligt Jesus är den person rättfärdig som förlåter skulder för dem som är skuldsatta, snarare än den som följer reglerna för återbetalning av skulder (Matt 6:12). Enligt Paulus gör syndens makt (som den är förkroppsligad i den romerska lagen, i en girighetens ekonomi och imperiets välde) lagen till ett redskap för döden. Han föreslår byggandet av alternativa gemenskaper av judar och greker som lever i solidaritet i den Messiasanda som korsfästes av imperiet. De som Rom hade gjort till fiender med varandra försonas med Gud och varandra.
  9. Majoriteten av kyrkofäderna tolkade Jesu död på korset med hjälp av en teori om en lösensumma. Djävulen, som aldrig förlåter skulder, begär en lösensumma för befrielsen av mänskligheten. Kristus uppdagar och avslöjar detta och frigör oss på så sätt.Anselm av Canterbury (1033–1109) vänder upp och ned på detta i sin teori om gottgörelse. Enligt honom står lagen om återbetalning över Gud. Det är därför som Gud måste offra sin son för att etablera ett förrådshus av förtjänster, som människor kan lösa in för att betala sina skulder. Detta lägger inte bara en grund för det medeltida botsystemet, som Luther förkastar, utan också till kapitalismen som gör lagen om återbetalning till något absolut.
  10. Luther återvänder till den bibliska sanningen att Gud förlåter utan undantag. Ur denna förlåtelse växer den tillit som ligger till grund för solidariteten med nästan. Därför, om någon råkar i nöd, svarar kristna med räntefria lån och gåvor. Av detta följer ocksåatt staten börgripa in i marknaden när den offentliga välfärden hotas.Men idaggör kapitalismen marknaden till något absolut och förespråkar statlig intervention i sin strävan att öka sin ackumulation av kapital. Utifrån den inspiration somSkriften och reformationen ger kan och bör församlingar och trosgemenskaper göra motståndmot detta!
  11. I berättelsen om Pingsten (Apg 2) bekräftar Guds Ande kulturell och språklig mångfald. Från 300-talet och fram till reformationen lästes Bibeln bara på latin. Wycliffe och de senare reformatorerna öppnade upp mångfalden igen genom att låta människor lyssna till Skriften på sitt eget språk. Denna mångfald hotas ännu en gång av de homogeniserande krafterna i den globala marknaden, som förvandlar alla människor till konsumerande individer, jordbruk till affärsföretag, regional handel till transnationella kedjor, och lokala och regionala produkter till exportdrivna monokulturer.
  12. Bibeln lägger en grund fören politisk ekonomi med ”tillräckligt för alla”, baserad på delandet av vad som gettsför att utgöra någotgemensamtgottför alla (2 Mos. 16). Reformatorerna var enhälliga när de hävdade att ekonomin skulle tjäna det gemensamma goda (det allmänna bästa) och medmänniskans särskilda behov. I vår tid begär vi inte en återgång till de historiska former av socialism som har haft lika destruktiva effektersom kapitalismen. I stället förespråkar viformer av ekonomiskt liv som bygger på Guds gåvor, skyddar det gemensamma, och producerar och distribuerar varor och tjänster på sätt som är både demokratiska och ekologiskt hållbara.
  13. Skriften bekräftar att alla människor, kvinnoroch män, är skapadetill Guds avbild och hardärför samma värde (1 Mos 1:26-28). I Domarboken, såväl som i Torahs texter, ledde denna bekräftelse till bildandet av gemenskaper som byggde på solidaritet. Denna tradition togs upp av den tidiga kyrkan (Apg 2 och 4). Röster i den radikala reformationen pekade på dessa texter och försökte att bygga inte bara politisk demokrati utan också ekonomisk sådan.
  14. Luthers lära om rättfärdiggörelse av nåd genom tron på Kristus allena (Rom 5:1) är en legitim och befriande tolkning av Skriften inom ramen för den senmedeltida fromhetens förtryck och mot den växande ränteekonomin inom penningutlåningen. Förlåtelse av synder av nåd, förlossning från djävulens makt, och löftet om evigt liv betydde i denna kontext inte enbart andlig frihet utan också frihet till försoning med medmänniskan och etiskt ansvar för henne (Om en kristen människas frihet).
  15. Medan för Luther rättfärdiggörelsen av nåd allena uttryckte denna förståelse av jämlikhet, misslyckades reformationen med att förverkligadetta socialt och ekonomiskt. I själva verket vände senare lutherdom upp och ned på den sociala och ekonomiska ojämlikheten så att den i stället blev ett uttryck för en hierarkisk gudomlig ordning! Detta kulminerade i och med bekräftandet av marknadens och/eller statens autonomi, något både Skriften och Luther uttryckligen kritiserade.
  16. Enligt Skriften är människor rättfärdiggjorda av nåd och inte genomsina prestationer (Matt 20). Prestationsmyten, enligt vilken människor dömsefter sina förtjänster, eller genom att få vad de förtjänar, måste ställas i motsats till behovsprincipen, vilket är detsamma som rättfärdiggörelse av tro. De sociala och etiska konsekvenser som följer av detta bör resultera i en kritik av dagens arbetsvärld, som domineras av denna prestationsideologi och de negativa effekter som blir dess följder.
  17. Eftersom Luthers lära om de två regementena har använts för att rättfärdiga både politisk kvietism och passiv lydnad för staten (Rom 13:1), behöver denna lära omtolkas i riktning mot en kallelse till politisk vaksamhet och aktivism där kristna lever ut sitt offentliga ansvar för medmänniskan genom försvar av freden, rättvisan och skapelsens integritet.
  18. „Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar …“ (Rom 12:2). På grund av de konsekvenser som vanliga människor på Luthers tid fick utstå, sa han ett tydligt „Nej!“ till sin tids banker och handelsföretag och deras strukturer och praktiker: „Ingenting gott kan komma ur dem. Om företagen ska överleva, så måste rättvisa och ärlighet försvinna. Om rättvisa och ärlighet ska bestå, så måste företagen försvinna.“ (Weimar Ausgabe [WA] 15, 312). I dag hotar ekonomisk tillväxt, monetär expansion och privatisering att leda till planetens död. Här räcker det inte med att lappa och laga det sociala systemet. Vi behöver ett långsiktigt alternativ till det nyliberala ekonomiska systemet. Många exempel visar att en ny penning- och egendomsordning, inriktad på det gemensamma bästa och offentligt ansvarig, är både nödvändig och möjlig.
  19. „Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.“ (Matt 5:6). Den nya ordningen kan rotas i vilket lokalt område som helst. Kyrkliga gemenskaper kan ta del i decentraliserad lokal energiförsörjning och knyta an till sociala rörelser med slogans som: „Om vi överlåter det till politikerna, kommer det att bli alltför lite alltför sent. Om vi försöker att göra det själva, kommer det att bli alltför lite. Men om vi samarbetarkan detkanske bli precis tillräckligt, precis i tid.“ (Omställningsrörelsen, Transition Town Movement)

FRÅGOR:
Hur har individualismen uppstått enligt teserna?
Vilken ekonomi förordar Bibeln enligt teserna?
Hur beskrivs skillnaden mellan prestationsprincipen och behovsprincipen?
Är det möjligt att det nuvarande ekonomiska systemet kan förändras?

„Talet om korset … är en Guds kraft“ (1 Kor 1:18)
– om korset som Guds medlidande och nej till våld

  1. Sedan medeltiden har många kyrkor och teologer uppfattat Jesus död som Guds ”offrande av sin Son“ för att frälsa människor. Denna tolkning gör Gud till en sadistisk härskare som framkallarlidande. Men Gud räddar från våld, inte genom våld.
  2. Korset var det romerska imperiets verktyg föratt avrätta rebeller och slavar som flytt. Många oskyldiga människor blev offer för denna offentliga demonstration av makt. Bilden av den korsfäste med en gasmask, eller av en korsfäst flicka eller kvinna, och målningen av en korsfäst campesino påminner oss om de människor som fortfarande i våra dagar fortsätter att bli dödade av de härskande makterna. Den korsfäste Jesus är djupt förbunden med dem.
  3. Enligt biblisk tradition ger de rättfärdigas martyrium förlåtelse förde synder folket begått(4 Mackabéerboken 17:21) och Guds tjänares oskyldiga död gör många rättfärdiga (Jes 53:11f). Dettaöppnar för nya innebörderav Jesu korsdöd.
  4. Mötet med den uppståndne Kristus kastar nytt ljus över korset (Luk 24). Gud ger de döda liv och kallar till liv de ting som ännu inte finns till (Rom 4:17).
  5. Genom uppståndelsens ljus finns Jesus inskriveni traumatiserade människors klagovisor och dettager dem hopp („Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?“ — Ps 22:2, Mark 16:34, „De betryckta får äta och bli mätta“ – Ps 22:27).
  6. Korsets teologi kan övervinna dentidigare befläckade föreställningen om en förbindelsemellan korset och korståg under kolonial tid. Detta hör samman med en omarbetning av korsets teologi till en livets teologi (uppståndelse) uppfattad i ljuset av Guds solidaritet med minjung (koreanskt befrielseteologiskt begrepp för folket, de fattiga), med ekonomisk rättvisa för alla och med respekt för den ekologiska livsväven.
  7. Så visar sig uppståndelsen kunnadöma ut våldets makter och vara det mest radikala förverkligandet av Guds villkorslösa solidaritet med alla lidande varelser, ett uttryck för Guds trofasthet och rättvisa mot alla människor och skapelsen.
  8. Bibliskt förstådd är tro ånger. Luther förklarade: „Men det innebär inte bara en inre ånger; sådan inre ånger är värdelös om den inte medför olika yttre handlingar av ånger“ (95 teser, 3). Å ena sidan kallas vi till en process av sanning och försoning som rör reformationens etiska tillkortakommanden. Å andra sidan, genom att acceptera Guds rättvisa för oss tillåter vi oss att bli indragna i denna historia av befrielse genom att praktisera rättvisa: „Bara de som tror lyder, och bara de som lyder tror“ (Bonhoeffer).
  9. Luthers teologi om rättfärdiggörelsen behöver förstärkasoch förnyas på olika tider och platser, särskilt i ljuset av Luthers förståelse av Evangeliet som Guds levande röst. Reformationens lära om rättfärdiggörelsen måste bryta igenom sin insnävning inom västerländsk possessiv individualism och politisk kvietism, och befria människor från alla avgudamässiga antaganden på vilka vi bygger våra liv: artens privilegier, kön, genus, etnicitet, religion, nationalitet och klass. Rättfärdiggörelsen bör igen bli ett sätt att uttrycka Guds djupa medlidande med alla i Jesu död, och stärka vårt offentliga ansvar för den politiska sfären, den ekonomiska rättvisan och erkännandet av ”den Andra”.

FRÅGOR:
Hur förstår vi Jesu försoning i dag?
Kan vi lämna offertanken och uppleva korset som Jesu medlidande med oss och världen?
Vad betyder att bära korset i Jesu efterföljd för dig?
Samtala om vad Bonhoeffers ord betyder ’Bara de som tror lyder och bara de som lyder tror’ (tes 31)

”Se, något nytt har kommit” (2 Kor 5:17)
– om kommunion med hela skapelsen – en ny ekoreformation

  1. Det kristna evangeliet handlar om försoning mellan Gud och mänskligheten, och om försoning mellan människor. Men om „Evangelium“ inte lyckas försonahela skapelsen, så är det inget Evangelium (2 Kor 5:18).
  2. Reformationens erkännande av att vi är frälsta genom tro på Guds nåd måsteockså bliett erkännande av Guds nåderika närvaro i hela skapelsen och ett svarpå dess klagorop (Rom 8:18-23).
  3. Även ommånga framgångar uppnåddes under femtonhundratalet när reformatorerna kritiserade tillbedjan av den materiella verkligheten, gick de alltför långt närde förkastade all förståelse av sakramentalitet genom att avkläda materien all kulturell betydelse i sitt framstormande bildstormeri. Här förlorade de känslan för att allt liv är gudomligt genomsyrat och att hela världen utgören sakramental verklighet.
  4. Reformationens erkännande av att vi är frälsta av nåd genom tro bör också omfatta Guds nåderika närvaro i hela skapelsen. Guds kommunion med världen i Jesus Kristus innebär också att vi som Kristi efterföljare kallas till kommunion med världen – en ”inomvärldslig”tro som görs verklig när vi förenar oss med Guds mission att förnya hela skapelsen.
  5. Moder Jord korsfästs och behöver få uppleva uppståndelsen(Rom 8:22). Detta är mycket viktigt för våra liv som människor, som djur, växter, luft, vatten och jord. Vi är människor inte för att vi konsumerar utan för att vi behöver leva förbundna med skapelsen, visa omsorg om henne och om våra liv.
  6. „Evangeliet för alla varelser“ (Mark 16:15, enligt Luthers översättning), de goda nyheterna för hela skapelsen (Ps 119), avbryts om människor, skapade till Guds avbild, förstör denna ordning genom att utöva orättvisa (Rom 1:18-20).
  7. Evangeliet utmanar oss att bevara skapelsen såsom Guds trädgård genom ett rättfärdigt personligt förhållningssätt och genom ny ekonomisk, social och ekologisk politik för hela skapelsens och alla människors välfärd.
  8. Uttrycket „Liv i överflöd“ (eng. Life in fullness, Joh 10:10) bryter med tidigare uppfattningar omekonomisk utveckling: det fokuserar på vår oundgängliga relation till skapelsen, mot vilken helamänskligheten behöver orientera sig. „Liv i överflöd“ syftar inte till att „skaffa sig mera“ genomägande och tillväxtutan genom att sökaleva i balans i alla relationer.
  9. Alla människor och hela naturen har rätt till och behov av ”bröd och rosor” (uttrycket kommer från textilarbetares kamp för värdigt liv). Människor och natur har en hunger efter både bröd och skönhet. Det återstår en oavslutad uppgift förreformatoriskteologi att kämpa för och förkunna rätten till liv i överflöd för hela skapelsen.
  10. Jorden ger liv till alla skapelser (1 Mos 1:24). Det naturen frambringar är en gåva av Gud, som vi skall ta väl hand om som ett uttryck för vår tacksamhet och för vår kallelse som lärjungar (Ps 104).
  11. Liv i överflöd betyder inte konsumism utan att vara förbunden med hela naturen. Människor och människans strävan är inte skapelsens slutliga mål: Guds slutliga handling i skapelsen är att skänka oss sabbatsvila i gudstjänst och relationer (1 Mos 2:2).
  12. Evangeliet utmanar oss att bevara och förnya skapelsen såsom Guds trädgård (1 Mos 2:15; Jes 65:17; 2 Pet 3:13) genom en anspråkslös personlig livsstil och genom att samarbeta med människor från olika kulturer och religioner i världen för att åstadkomma livsbefrämjandeekonomiska, sociala och miljömässiga åtgärder och beslut.
  13. Frågan om skapelsen hör nära samman med liv för framtida generationer. Teologin har genomgåendemer utgått frånvuxnas erfarenheter än barns. Vibör inse att alla människor präglasav Guds historia med dem. Detta är särskilt sant för barnen och detta måste tas på allvar av teologin när det gäller barnenshotade framtid.
  14. Barnens rättigheter gör det nödvändigt att skydda dem frånvåldsövergrepp, förtryck och utnyttjande. Men det ärlika viktigtattbådeuppskatta barnen för deras förmågor och för deras svagheter, för deras unika kännetecken såväl som deras ofullkomligheter, precis som vilken vuxen människa som helst. För teologin måste barnen befrias från all objektifiering och tillåtasbli subjekt i sin egen framtid.

FRÅGOR:
Är vi beredda att vidga Guds frälsningsverk till att gälla hela Skapelsen?
Liv i överflöd för hela skapelsen (tes 40, 41, 43) – skulle det kunna innebära att naturen får juridiska rättigheter?
Vi kallas till kommunion med hela Skapelsen. Påven Franciskus och modern ekoteologi talar om naturen som vår mycket nära släkt, vår familj. Hur kan vi uppnå den existentiella upplevelsen?
Hur kan barnen och kommande generationers liv bli centrum för vårt klimatengagemang?

„Saliga de som håller fred“ (Matt 5:9)
– om ickevåldspraxis som tecken på Guds rike

  1. Hör deras rop som har blivit utsatta för våld – särskilt de som blivit offer för reformationens företrädare och efterföljare– bönder, anabaptister (mennoniter), judar, muslimer! Hör deras rop som blir utsatta för våld i dag – vare sig det är genom övergrepp i hemmet, ekonomisk exploatering, kränkningar av mänskliga rättigheter, orättvisa mot skapelsen, staters imperialism eller pågående krig!
  2. Vi uppmanar till omvändelse till en praxis av fredsskapande(Jes 2:2-4). Fredens väg, såsom den förkroppsligades av Jesus, förenar Guds egenickevåldspraxis med de människorsom praktiserar ickevåld. Ickevåldspraxis är ett tecken på Guds rikes shalom (Jes 11:6-9).
  3. Våldet som verklighet uppenbarasdär det finns motstånd mot fredsarbete, särskilt det sociala, politiska, ekonomiska eller statliga våldet, där många offer ropar till himlen om hjälp från Gud.
  4. Våldet förekommer allmänt och manifesterar sigi många olika former – strukturellt våld, teknologiskt våld, militärt våld, fysiskt och psykologiskt våld av allehanda slag. Våldets genomgående förekomst blir tydligt i bruket att identifiera andra som ”fiender”, särskilt när de görs till syndabockar (Apg 7:54-60).
  5. Även om vi kan finna orsaker till och göra analyser av våldets rötter, så är våld [oftast] en reaktion på tidigare former av våld.
  6. Vi får aldrigrättfärdiga eller legitimera våld; detär alltid illegitimt. Det finns inget „måttligt“ våld, inget „rättfärdigt“ krig, inget „försvarbart“ krig. Luther, Zwingli och Calvin tolererade enbart begränsat våld för att minimera större våld. Men även denna logik är numeraföråldrad i ljuset av moderna massförstörelsevapen. Våld får aldrig vara ett medel för att uppnå ett mål, för Gud har försonat allting med sig själv (Kol 1:19-20).
  7. Att upprätthålla lag bör inte vara ett arbete grundat på våld.Varhelst människor lider av våld, skall de beskyddas genomfredsbefrämjande åtgärder.Under reformationen började utövandet av våld enbart som krigföring och polisvåld på uppdrag av „myndigheterna“, enbart försvarbart som ett beskydd av medmänniskan från våld. Denna radikala begränsning har kommit i skymundan. Detta ytterst begränsade bruk av våld, varhelst det måste ske, fåraldrig uppfattas som en regelrätt policy utan är alltid ett varningstecken i en brusten värld.
  8. Rättssystem är baserade på våld, ett slags grundläggande våld. Detta våld legitimerar emellertid inte vidare våld utan manar snarare till handling i rättvisa (Matt 5:38-42). Rättssystem måste utvärderas mot bakgrund av i vilken utsträckning de verkar fred genom rättvisa.
  9. Att praktisera fred betyder att leva, tala och handla utan våld. Att praktisera fred betyder att göra det som främjar fred – skapa rättvisa, lyssna, förlåta, dela, skänka, hela, vara barmhärtig, hjälpa – allt detta som ett motstånd mot våld (Matt 5:3-11). Allt detta är gudstjänst (Rom 12:1-2), gudstjänst är att praktisera fred.
  10. Att praktisera fred har också att göra med hur vitalar. Vi fårinte utöva retoriskt våld (Matt 5:33-37). Evangeliet är till sitt väsen ickevåldsligt – ger löften, inbjuder, vittnar – men tvingar aldrig.
  11. Att praktisera fred betyder att vara engagerad fördet allmänna bästa i en politisk gemenskap, unikt karaktäriserad av fredliga praktiker. Att praktisera fred betyder att söka följa konsekvenserna av denna övertygelse, att vara realistisk med avseende på ens eget ansvar. Endast på detta sättkommer fred att råda i världen (Matt 5:43-48).

FRÅGOR:
Vilka våldsutsatta finns i vårt samhälle som vi bör lyssna till?
Hur skulle fredsskapande som tema kunna bli synligare i kyrkans gudstjänster?
På vilka sätt kan vårt tal vara våldsamt? Hur kan vi motverka det?
Ickevåld är att ingripa mot våld och förtryck med respekt för alla inblandade parter. Har du någon erfarenhet av ickevåld?

„Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag“ (Gal 6:2)
– om välbehövlig kristen och reformatorisk självkritik

  1. Reformationen uppstår genom Luthers återupptäckt av Guds rättvisa som enskapande och förnyande kraft, på det sätt som den är uttryckti Paulus brev. I sin lära om rättfärdiggörelsen, tolkar Luther denna rättvisa som Guds nådefulla omsorg även om de ogudaktiga (sola gratia) och som förtröstan på Guds trofasthet (sola fide) i Kristus (solus Christus).
  2. För Paulus innebär Guds rättvisa den visionära insikten att „i Kristus“ harde polariteter och hierarkier som präglar „den nuvarande onda världsordningen“ övervunnits. „Vi“ bestårinte i detsom skiljer ut oss från „andra“ utan i allt som förbinder oss med dem. De mänskliga uppdelningarna i nation, religion, genus och klass, som konstituerar „själv“ som fiende och rival till den „andre“, tas bort i dopet så som „gamla kläder“. En ny praxis där en blir „ett“ genom ömsesidighet och solidaritet skapar ett nytt sättatt vara människa – och en ny värld (Gal 6:2,15). „Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.“ (Gal 3:28). Guds rättvisa, rättfärdiggörelsen av människan, och mänsklig rättvisa är alla oskiljaktigt förenade.
  3. En av de mest problematiska och icke-paulinska aspekterna pårättfärdiggörelseteologin (såsom den utformades av reformationen och därefter uttolkades av protestantismen) är begreppet „lag“. Luther ställer regelmässigt „rättvisa/rättfärdighet genom lagen“ och „rättvisa/rättfärdighet genom tro“ bredvid varandra och uppfattar denna antites som en oförsonlig polaritet mellan judendom och kristendom.
  4. Denna ödestyngda polarisering kommer från Luthers tolkning av Paulus brev till galaterna. Luther identifierar felaktigt den lag som Paulus kritiserar med den judiska lagen, den judiska Torah. Huvudkontroversen i Galaterbrevet om att den judiska riten med omskärelse inte är nödvändig för den Kristustroende tolkas som ett generellt förkastande av judendomen. Såsom nyare forskning har visat, var huvudmotståndaren i Paulus kamp med galaterna inte den judiska Torahn utan det romerska imperiets lag och ordning. Imperiet föreskrev vissa regler om anpassning för både judar och hedningar. Den paulinska gemenskapsmodellen för solidaritet mellan judar och icke-judar ”i Kristus” kolliderar i första hand med dessa imperiets föreskrifter och sociala normer, inte minst inom ramen för det romerska imperiets religion.
  5. Reformationen identifierade dessutom judendomen med romersk katolicism, etiketterade båda som „legalistiska religioner“ som uppnår „rättvisa/rättfärdighet genom lagens verk.“ Att knyta motsatsparen ”gärningar–nåd/tro” och ”evangeliet–lagen” till konkreta människor har haft fruktansvärda effekter genom tolkningshistorien. Den tolkades inte enbart på ett antijudiskt och ett antikatolskt sätt utan vändes även mot „svärmare“, anabaptister, muslimer och andra ”heretiker”, ofta med dödliga konsekvenser.
  6. Fram till denna dag anklagas ofta befrielseteologier, feministteologier och sociala rörelser för „gärningsrättfärdighet“ eller „lagiskhet“ och förnekas därmed legitimitet som uttryck för verklig tro. Rättfärdiggörelseteologi och dennavärldslig rättvisa spelas ut gentemot varandra.
  7. Mot denna bakgrund har den protestantiska teologin kommit att blikomprometterad i sitt centrum genom att identifiera sig gentemot ”den Andra” – den som handlar, tror, lever eller tänker annorlunda – snarare än i samklang med Paulus radikala solidaritet med andratvärs över gränser och segregering. I skenet avden nuvarande världskrisen, är det tvingandenödvändigt att protestantisk rättfärdiggörelseteologi tänker om kring Guds rättvisa och återvänder till dess bibliska rötter.
  8. Den negativa synen på judendom och lag har också blivit en viktig faktor i att nedvärdera hela Gamla testamentet.Den trinitariska formeln „Fadern, Sonen och den heliga Anden“, ett gemensamt vittnesbörd inomalla kristna kyrkor, vittnar om det oupplösliga bandet mellan de två delarna i den skriftliga kanon. Det är en väsentlig uppgift för den teologi som har sitt arv i reformationen att återerövra enheten mellan de båda testamentena.
  9. Messias Jesus från Nasaret inbjuder alla folkatt ta del i den framtid som har utlovats Israel: ett rättvist och jämlikt samhälle inspirerat av Torahn. Den kristna kyrkan ersätter inte Israel. Israel är kyrkans rot: „det är inte du som bär roten utan roten som bär dig“ (Rom 11:18).
  10. Messias Jesus förkunnar Guds rike, Guds rättvisa värld, som kommer nära (Matt 4:17). Med detta hopp som horisont tolkar Jesus Israels Torah i sin tids kontext (Matt 5-7). Kriteriet för hans tolkning är tillbedjan av den ende Gudenoch kärleken till medmänniskan, särskilt de fattiga och de som gjorts arvlösa (Mark 12:28-34). Situationen för „de minsta“ (Matt 25:31-46) bestämmer hur Torahn ska tolkas. Torahn, varav inte det minsta bud ska upphävas, blir därmed en orienteringspunkt för de messianska gemenskaperna (Matt 5:17-20, 28:19-20; se även Rom 3:31). Jesus kallelse till lärjungarna att orientera sig utifrån Jesu tolkningav Torahn syftar till behovet att kontinuerligt omtolka och återvitalisera Torahn i hoppet om Guds kommande rike.
  11. I Paulus brev till romarna hör vi ropet från människor som finner att de är fångna i det imperiesystem som gör det omöjligt att leva i enlighet med Torahns föreskrifter. Synd är inte enbart ett abstrakt mänskligt livsvillkor utan något som uppkommer i konkreta sociala omständigheter. För Paulus förkroppsligar imperiets maktstrukturer den syndens makt vilket gör att det inte går att undvika att människor görs till överträdare av Torahns livgivande lagar och därför gör dem till medskyldiga till dödens och självförstörelsens krafter (Rom 7:24).
  12. Paulus rättfärdiggörelse av nåd genom tro innebär dåen tvåfaldig befrielse av såväl människor som Torahn från syndens makt. De messianska gemenskaperna kommer att skapaett utrymme där judar och icke-judar „i Kristus“ kan uppfylla Torahn som livets lag genom kärlek till varandra – även till fiender (Rom 8:2; 12:1-21; 13:8-10).
  13. Kritiken motlagen hos Paulus och reformationen är inte riktad mot samhällets lagliga ordningar som sådana (usus civilis legis). Regler och lagar är nödvändiga för att upprätthålla samhällena. Kritiken riktasuteslutande mot missbruk av lagen av de starka gentemot de svaga, ett förhållande som kritiserades redan av profeterna. Lagen är till för människornas skull, inte människorna för lagens. Detta höllbåde Jesus och rabbinerna fast vid (Mark 2:27; babyloniska Talmud, Trakt. Eruvin 41b). Mänsklig lagstiftning måste alltid granskas kritiskt och kontinuerligt anpassasså att den försvarar offrens rätti stället för att med hjälp av lagen stödja orättvisan i den dominerande ordningen.
  14. När Luther refererar till de tio budorden som ”naturlig lag” ställer det oss inför en särskild utmaning. Det tar bort det specifika med Torahn som på avgörande punkter rör sig bort från exploaterande lagstiftning i dess omgivning – sådant som handlar om sabbatsregler, efterskänkning av skulder, eller förbudet mot ackumulering av rikedomargenom girighet (det tionde budet). Denna kritiska skärpa upplöses när Torahn identifieras med existerande lagstiftning, till exempel den romerska rätten, som gör privat egendom absolut.
  15. Framför allt i sin Lilla katekesen uteslöt Luther den konkreta politiska inledningen till dekalogen (de tio budorden): „Jag är Herren din Gud som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret“ (2 Mos 20:2; 5 Mos 5:6). Luther utvidgade även budet omatt hedra sina föräldrar till att även hedra auktoriteter som sådana. Dessa två symptomatiska förändringar avden bibliska grundsyneni Luthers mest inflytelserika katekes är tydliga tecken på hur lutherdomen blev benägen att framhålla lydnad och underdånighet gentemot all etablerad ordning, inklusive allvarligt orättfärdig sådan, i stället för att vara trofast mot befrielsens Gud (sola fide) och stå upp i solidaritet med de förtryckta.
  16. När den etablerade ordningen inte handlar rättfärdigt utan förblir likgiltig mot det som angår vanligt folk, särskilt ”de minsta” (Matt 25:31-40), och uppenbarar sin avgudadyrkan och tvingar på människor ett oacceptabelt sätt att leva, börkristna inte bara vägra att lyda dessaauktoriteter utan också göra motstånd mot sådana onda myndigheter.
  17. Inom våra imperiestrukturer manar de befriande bibliska riktlinjerna oss att göra motstånd mot den dödsbringande logik och devåldsamma lagar och krafter som förslavar.Detta fordrar att vi åter skaffar ossdjupa kunskaper om både Gamla och Nya Testamentes befriande traditioner. Liksom påreformationens tid behöver vi en ny ”väckelse” kring de senaste teologiska rönen genom bibelstudier i våra församlingar, bibelstudier som inte bara handlar om enskilda individer utan också tar upp de nuvarande sociala och ekonomiska problemen på ett kritiskt och befriande sätt. Efterskänkande av skulder och förlåtelse av skuld hör till exempeloskiljaktigt samman i Bibeln(Matt 6:12). Kristna bör i dag få hjälp att lära känna särskilt Gamla testamentet, den hebreiska Bibeln, som en rik skatt för dagligt liv och etiska överväganden.
  18. Jesu Kristi efterföljare idag bär på en längtan efter att förstå Guds mysterium i gemenskap med den gudomliga uppenbarelsen i andra religioners heliga texter och på en glädje att kunna förstärka dialogen så att vi med gemensamma krafter kan bygga en bättre värld. Detta måste ske tillsammans med judar, muslimer, hinduer, buddhister, och alla andra religioner och uttryck för kultur från Afrika, Nordamerika, Latinamerika, Karibien, Asien, Stillahavsregionen, Mellanöstern och Europa (Jes 49:6). Evangeliet står i motsats till varje kulturell, religiös eller militär invasion.
  19. En postkolonial läsning av reformationsteologi främjar ett inkulturationsprojekt, vilket understödjer att interreligiös dialog blir profetisk dialog, och tar ett nytt avstamp när den kritiserar den kolonisering som skett genom en felaktig reformationsteologi eller genom missbruk av forskning kring den i de mäktigas tjänst.

FRÅGOR:
Hur tolkas Guds rättvisa och rättfärdiggörelsen?
Hur kan uttrycket ”lagen” förstås?
Var tog Luther miste enligt dokumentet?
Hur uppfattas relationen mellan judar, kristna och andra trostraditioner?

„Anden blåser vart den vill“ (Joh 3:8) – om motstånd, förvandling och en sårbar kyrka, med och för de fattiga

  1. I den kyrkas anda som uppstod ur reformationen är det idag avgörande att vi lyssnar till människors klagorop runt hela jorden, människor som idag känner att kyrkan inte ser deras lidande utan förbiser och utestänger sanningen om deras lidande, förtryck och kulturella verklighet (Matt 25:31ff). Vår okunskapoch vårt sätt att undvika dessa klagoropfördjupar snarare än helar de motsättningar som finns i kyrka och samhälle.
  2. Reformationens rörelser uppfattade inte kyrkan så mycket som en institution utan mer som Guds döpta folk församlat i lokala gemenskaper. Kyrkan som gemenskap av lärjungartill Jesus är den heliga rymd där man lyssnar till det universella gudsordet och där sakramenten firas med många olika röster, traditioner och bekännelser för att världen skall helas (tikkun olam).
  3. Det allmänna prästadömet var ett radikalt rop om demokratisering av den tidens mäktigaste organisation, den romerska kyrkan. Idag måste det förvandlasoch bli till ett revolutionärt upprop för universellt medborgarskap och för en lika fördelning av de frukter som människors arbete åstadkommit.
  4. Under 1500-talet reformerades kyrkan, men den blev snart igen genomsyrad av patriarkala, hierarkiska strukturer, fångna av mäktiga politiska och ekonomiska intressen. Kyrkans förföljelse av judar, anabaptister och muslimer var något högst bedrövligt! Förutom att göra bot för sådant tvingar nu Anden kyrkan bort från sådana kyrkliga konstantinska uttryck till en kyrka mera präglad av delaktighetoch gränsöverskridande,en mer allmännelig, katolsk,kyrka. En kyrka där alla får plats, en samarbetsinriktad kyrka som går över de gränser som religion, etnicitet, geografi, och egenintresse sätter.
  5. Lärjungaskap i Kristus fordrar en hållning av kontemplation, andlig rening, upplysning och överlåtelse till Guds vilja. Om vi bävandelyssnar till Guds röst som Rachav gjorde (Jos 2), eller somMaria och Elisabeth (Luk 1) och tillåter Anden att strömma in i vårt väsens djup, beträder vilärjungaskapets stig i Kristus. Kvinnorna i Bibeln och kvinnorna i den radikala reformationen visar för oss lärjungaskapets väg, till mystik, vittnesbörd och martyrskap.
  6. Anden handlar fritt, blåser när och vart den så önskar och förnyarkyrkan oupphörligt och kontinuerligt.Anden kan inte ägas av någon, den kan inte hållas fången av institutionella intressen eller stängas inne i läromässiga definitioner.
  7. Anden för med sig förnyelse och förändring i både kyrka och samhälle. Förutom att förvandla enskilda personer, gör Anden det också möjligt för troende att kämpa sida vid sida med människor från andra religioner, ideologier och sociala rörelser och att uthärda det lidande som förorsakas av detta engagemang för kärlek, solidaritet och rättvisa.
  8. När Luther kallade korset för ett av kyrkans kännetecken uppställde han ett kriterium: för att vara kyrka, måste den bli sårbar genom att levamed och för de fattiga ochriskera sin sociala och politiska status genom att offentligtprotesteramot orättfärdiga strukturer och politiska beslut.
  9. Snarare än att endast fokusera på enskilda individer måste kyrkan i sin större gemenskap kritiskt våga fokusera på frågor kring motstånd och förvandling. Annars kommer orättvisor att fortsätta att ha fritt spelrumoch kunnaförstöra våra mest grundläggande relationer medGud, oss själva, varandra och hela skapelsen. Genom predikan, lärande, firande, omsorg, byggande av gemenskap och genom att organisera sig medandra, kan kyrkan hjälpa till att motarbeta den synd, bundenhet och blindhet, som gör det möjligt för imperiets många uttryck för herraväldeatt bestå.
  10. Genom den kraft som finns i den inneboende och kontaktskapandeAnden omvandlas de som är som mest olika varandra till en kropp eller en „ny skapelse“ (1 Kor 12:12; 2 Kor 5:17). På samma gång som Anden verkar för förnyelse och förändring för den också samman människori Kristi kropps enhet, en enhet som inte kan användas för att rättfärdiga ytterligare kyrkosplittring. En kyrka i reformation behöver bli försonadmed sig själv och hängivet våga satsa på arbetet att övervinna klyftorna mellanÖst och Väst, mellan katoliker och protestanter och mellan de olika reformationskyrkorna så att alla kan komma att fira eukaristintillsammans.
  11. En reformerande kyrka blir kontinuerligt omvandlad avdet den tar emot frånandra teologiska traditioner och kulturer. Genom att betona hur Anden är förbunden med Ordet, kritiserade Luther var och en som gjorde anspråk på att ha mottagit en särskild uppenbarelse av Anden,åtskild från det som är uppenbarat i Skriften. Detta får inte misstolkas så att det begränsar Andens fria verk imänniskor, inklusive dem från andra traditioner och religioner och i den övriga Skapelsen (Rom 8:22-23).
  12. Luthers kritik av entusiasterna kan inte överföras till vår tid som skulle den gälla en generell kritik av pingströrelsen. Medan ”framgångsteologier” måste kritiseras utifrån korsets teologi, bör vi vara uppmärksamma på Andens verk inom pingströrelserna som bygger gemenskaper, räddar människor från marginalisering och upprättarvärdigheten hos människorsom lider under fattigdom, sjukdom, missbruk och arbetslöshet.
  13. Återupptäcktenoch omläsningen av bibliska traditioner utifrån de marginaliserades perspektiv och på grundval av samhällsanalys, kontextuell och interkulturell läsning av Bibeln i många olika sammanhang runt världen, är ett viktigt hoppets tecken på att den befriande hermeneutiken från reformationens tidevarv ännu idaglever kvari många kyrkor.
  14. Reformationens hjärtesak var allas rätt till utbildning samtidigt med enkritisk omläsning av Bibeln, som sattesi relation till dagens sammanhang. När kyrkor med rötter i reformationen har spritts över världen har inte detta förhållningssätt till Bibeln alltid fått vara en ledstjärna. I stället växer uttryck för individuell andlighet och religiös fundamentalism, vilket både samverkar med maktintressen av olika slag och med att vidmakthålla illusioner.
  15. Nyckeln till den pågående reformation och förnyelse som global kristenhet i det tjugoförsta århundradet så väl behöver, består i att biblisk teologi och kritisk teologisk utbildning åter ges en avgörande roll– tillsammans med en förnyelse av utbildningen i allmänhet.
  16. Saliga är de som inte passar in i denna världens system, utan står upp i protest mot Guds fortsatta korsfästelse i denna värld (Rom 12:2) och som samarbetar med andra i byggandet aven ny värld av rättvisa och fred överallt där människor lever tillsammans!
  17. Vi behöver en ”ny reformation!” Nu som då är det lätt för människor att vara fromma.Men de möter tyvärr inte tillräckligt engagerandeuttrycksformer i sina kyrkor,eftersom dessalever avskärmadefrån och främmande förmänniskors verkliga värld. Likt på Martin Luthers tid behöver vi en förnyelse av språket och en återgång till Evangeliets befriande budskap.
  18. Bonhoeffers förslag om en kristenhet engagerad i världen, som därmed skulle kunna upptäcka ett nytt språk för samma gamla Evangelium, måste översättas som: ”Bön och handling hos de som söker levarättfärdigt bland människor”. Allt kyrkligt tal ”måste födas på nytt utifrån sådan bön och handling”. Detta stämmer väl med befrielseteologins envisa påpekande att det är helt omöjligt att skilja på ortopraxi(rätt handling)och ortodoxi(rätt lära).

Frågor:
Människor som i dag inte upplever att kyrkan hör deras lidanden – vilka grupper skulle de kunna vara?

Imperiet är ett nutida teologiskt analysbegrepp. Det har sin bakgrund i det romerska imperiet med dess förtryckande mekanismer under Nya testamentets tid. I dag är fokus på en maktkoncentration som är större än en ensam stat eller ett ensamt företag. Många menar med imperiet en övernationell, global ekonomisk världsordning. På vilka sätt gör människor motstånd mot imperiet idag?

Kyrkan som institution kritiserades hårt under 1500-talet. Finns det anledning att kritisera kyrkans institution i dag?

Vad görs på din ort för att övervinna klyftor mellan olika samfund? Att Gud i dag ”korsfästs” genom att lida med alla som lider – är det en ny bild för dig? Vad väcker den för tankar och känslor?

„Radikalisera reformationen – utmanad av Bibeln och vår tids kriser“ är inte bara en möjlighet utan också ett imperativ för kyrka och teologi idag. Luther själv gjorde Skriften till kriterium för all tradition. Kontextuella tolkningar av Bibeln har skärpt till denna hermeneutik både på ett kritiskt och profetiskt sätt. Vi lever under anstormningen från den moderna kapitalismen. Luther engagerade sig i systemkritik. När vi nu lever vid slutet av denna mördande och självmordsbenägna tid av mänsklig historia, måste vi på nytt lyssna till trons källor och förena oss med andra genom att „sticka hål på bilens däck, när föraren är redlös“. Låt oss tillsammans med andra fortsätta påpilgrimsfärd för rättvisa och fred!

Halle den 7 augusti 2014

Prof. Dr. Walter Altmann/Brazil, Prof. Dr. Charles Amjad-Ali/Pakistan/USA, Dr. Claudete Beise Ulrich/Brazil/Germany, Prof. Dr. Daniel Beros, Argentina, Prof. Dr. Karen Bloomquist/USA, Prof. Dr. Klara Butting/Germany, Prof. Dr. Paul Chung/Korea/USA, Prof. Dr. Frank Crüsemann/Germany, Marlene Crüsemann/Germany, Dr. Silfredo Dalferth/Brazil/Germany, Prof. Dr. Wanda Deifelt/USA, Prof. Dr. Martin Dreher/Brazil, Prof. Dr. Ulrich Duchrow/Germany, Prof. Dr. Enrique Dussel/Mexico, Prof. Dr. Fernando Enns/Germany, Prof. Dr. Antonio González Fernández/Spain, Prof. Dr. Timothy Gorringe/UK, Prof. Dr. Peter Heltzel/USA, Prof. Dr. Franz Hinkelammert/Costa Rica, Dr. Martin Hoffmann/Germany/Costa Rica, Prof. Dr. Claudia Janssen/Germany, Prof. Dr. Carsten Jochum-Bortfeld/Germany, Prof. Dr. Brigitte Kahl/USA, Prof. Dr. Rainer Kessler/Germany, Prof. Dr. Karl Koop/Canada, Prof. Dr. Maake J Masango/South Africa, Prof. Cynthia D. Moe-Lobeda, Ph.D./USA, Dr. Kenneth Mtata/Zimbabwe/Geneva, Prof. Dr. Craig L. Nessan/USA, Prof. Dr. Axel Noack/University Halle-Wittenberg, Prof. Dr. Jaime Prieto/Costa Rica, Dr. Edelbert Richter/Germany, Prof Dr. Dr. h.c. Luise Schottroff/Germany, Prof. Dr. Sturla Stalsett/Norway, Prof. Dr. Marisa Strizzi/Argentina, Prof. Dr. Samuel Torvend/USA, Prof. Dr. Hans G. Ulrich/Germany, Prof. Dr. Karin Ulrich/Germany, Lic. Ton Veerkamp/Germany, Dr. Dietrich Werner/Germany, Prof. Dr. Vitor Westhelle/Brazil, Prof. Dr. Renate Wind/Germany, Prof. Dr. Lauri Wirth/Brazil

Understödjare (den 1 januari 2015):

Anna Marie Aagaard, prof. emerita, University of Aarhus/Denmark, Prof. Dr. Evangeline Anderson-Rajkumar/India, The Rev. Norbert Arntz/Germany, Prof. Dr. Sigurd Bergmann/Schweden, Prof. Dr. Gregory Baum/Canada, Prof. Dr. Ulrich Becker/Germany, Dr. Dick Boer/Netherlands, Prof. Dr. Allan Boesak/South Africa/USA, Dr. Gerhard Breidenstein/Germany, Prof. emer. Dr. Pamela K Brubaker/USA, Prof. Dr. Nancy Cardoso/Brazil, Bishop Duleep de Chickera, Sri Lanka, Prof. Dr. John B. Cobb, Jr./USA, The Rev. Dr. Norma Cook Everist/USA, The Rev. Dr. Lisa E. Dahill/USA, The Rev. Dr. Susan E. Davies/USA, The Rev Dr. Moiseraele Prince Dibeela/Botswana, Dr. Gabriele Dietrich/India, Dr. Beat Dietschy/Switzerland, Prof. Jacob J. Erikson/USA, Dr. Christopher Ferguson, General Secretary of the World Communion of Reformed Churches/Canada/Germany, The Rev. Dr. Jerry Folk/USA, Dr. Hartmut Futterlieb/Germany, Dr. Wolfgang Gern/Germany, Prof. The Rev. Dr. Arnfríður Guðmundsdóttir, Iceland, Rev. The Rev. Dr. Anna Karin Hammar, Sweden, Prof. Dr. Cees J. Hamelink/Netherlands, Prof. Dr. John Hiemstra/Canada, The Rev. Dr. George S Johnson/USA, The Rev. Dr. Kristin Johnston Largen/USA, Jonas Adelin Jørgensen, Secretary General, Danish Mission Council, Rev. Dr Jooseop Keum/Korea/Geneva, Rev Dr Sivin Kit/Malaysia, Dr. René Krüger/Argentina, Dr. Gerhard Liedke/Germany, Carter Lindberg, Professor Emeritus/USA, Prof. Dr. Dr. Peter Lodberg/Denmark, The Rev. Dr. David Lull/USA, Man Hei Yip, Ph.D. Candidate/U.S.A./Hong Kong, The Rev. Dr. Jim Martin-Schramm/USA, Dr. Daniel F. and Dr. Jean B. Martensen/USA, Esther Menn, Ph.D./USA, Prof. Dr. Dr. h.c. mult. Jürgen Moltmann/Germany, Dr. Rogate Mshana/Tansania, Ched Myers, PhD, Bartimaeus Cooperative Ministries/USA, Prof. Dr. Harry Noormann/Germany, Prof. Dr. Gottfried Orth/Germany, Prof. Dr. Park Seong-Won/Korea, The Rev. Dr. Richard J. Perry, Jr./USA, Prof. Dr. Winston Persuad/U.S.A./Guyana, Dr. Praveen PS. Perumalla/India, The Rev. Dr. Vincenzo Petracca/Germany, Prof. Raymond Pickett/USA, The Rev. Dr. Shanta Premawardhana/USA, The Rev. Melinda Quivik, PhD/USA, Prof. J. Paul Rajashekar, U.S.A./India, Rev. Christopher Rajkumar/India, Prof. Dr. Larry Rasmussen/USA, Prof. Dr. David Rhoads/USA, Prof. Dr. Joerg Rieger/USA, Dr. Martin Robra/Germany/Geneva, Terra Rowe, Ph.D. Candidate/USA, Prof. Dr. Barbara Rossing/USA, The Rev. Robert Saler, Ph.D./USA, Violaine and Dr. Julio de Santa Ana/Uruguay/Geneva, The Rev. Dr. H. Paul Santmire/USA, Prof. Dr. Dr. Heinrich Wilhelm Schäfer/Germany, Prof. Dr. Siegfried Scharrer/Germany, Prof. Dr. Thomas H. Schattauer/USA, Prof. Dr. Franz Segbers/Germany, Dr. Jirí Silný/Czech Republic, Prof. Dr. Lilia Solano/Columbia, Prof. Mary M. Solberg/USA, Prof. Dr. Kirsi Stjerna/USA, Prof. Dr. Jung Mo Sung/Brazil, The Rev. Linda Thomas, PhD/USA, Prof. Dr. Detlov Tonsing/South Africa, Prof. Dr. Stylianos Tsompanidis/Greece,The Rev. Dr. Lee Van Ham, Jubily Economics/USA The Rev. Dr. Alicia Vargas/USA, Prof. Dr. Mammen Varkey/India, Prof. Dr. Petros Vassiliadis/Greece, Prof. Dr. Vuyani Vellem/South Africa, Prof. Anna Marie Vigen, Ph.D./USA, Dr. Klausdieter Wazlawik/Germany, Dr. Paul A. Wee/USA, The Rev. Dr. Paul Westermeyer/USA, The Rev. Josef Purnama Widyatmadja/Indonesia, The Rev. Prof. Philip L. Wickeri/USA/China, Dr. M. E. Greetje Witte-Rang/Netherlands, The Rev. Nancy Wright/USA.

Översättning till svenska: Anna Karin Hammar, Per Larsson och Annika Spalde

Version 26 april 2017